gallery/sidrubrik-franskarivieran2006
gallery/nextday-papyrus
gallery/daynext-papyrus
gallery/sidbild-frriv06

Tisdag 27/6

gallery/20060627-sem064
gallery/20060627-sem049
gallery/20060627-sem011
gallery/20060627-sem002
gallery/20060627-sem087
gallery/20060627-sem097
gallery/20060627v

Jag bara måste berätta om våra morgonvanor. 

Varje morgon åker vi ner till SPAR, den lilla affären på gångavstånd från campingen för att köpa färskt bröd. Man beställer de antal baguetter som man önskar men ska säga restaurant annars får man trådsmala tunna brödbitar. Dessa är ca 75 cm långa och viras omsorgsfullt in i ett halvt bakplåtspapper. Fast de lägger det på tvären räcker det inte riktigt om och har man tur kan då expediten tejpa ihop de två hörnbitarna, bara för att det ska hålla fram till kassan. 
Inte är det lätt att bära dessa bröd utan tröjan får allt hjälpa till och man är sedan täckt med brödsmulor. När man väl kommit fram till kassa och med viss möda fått tag i det man önskade ha med sig hem (allt har ju så konstiga namn) vill man inte gärna lägga ner sina rena bröd på kassabandet och korgen får man inte ställa där så det är bara till att ta upp bröden i famnen igen.
Man betalar och försöker få ner dessa långa ståtliga pinnar i den lilla fruktpåsen som står till buds. Ni vet ju hur stora fruktpåsar är, Resultatet blir ju att bröden gladeligen viker sig över påskanten och ner på disken igen. När man väl fått med sig sina 5 fruktpåsar med diverse matvaror inkl bröden som vingligt hänger utanför, ska man ju ha lite frukt och grönsaker också.
Man inser snart att det inte går att härbägera alla kassar genom fruktaffären som ligger granne med mataffären utan går gärna vägen om bilen för att lägga ifrån sig det inhandlade. Bröden smiter genast ur påsarna och placerar sig i en prydlig hög på bilgolvet.
I fruktaffären fungerar det nästan som hemma. man plockat åt sig de frukter och grönsaker man önskar och lägger dem till tjejen bakom kassan för vägning. När hon vägt alltsammans läser hon av kvittot för att på så sätt få in summan i kassaapparaten och det är då dax att betala. Lättast är att lämna fram en stor papperspeng och få en massa växel tillbaka, men ibland har jag rotat bland alla mina ettor och tvåor för att bli av med en del av alla dessa småmynt som Euro har fört med sig.
Då så var man klar med frukostinköpen och är på väg tillbaka till den väntande familjen som tittat på när pappan packat väskorna för stranden och sitter hungriga vid bordet och väntar. Mycket skratt förgyller vår frukost och vi räknar ut att 15 mackor behövs för att täcka dagens behov. Barnen sköter disk och undanplockning, det har de ordnat med schema så det blir rättvist.
Men allt detta har ju sin charm. Och att bo i stuga gör ju att man har sitt eget kylskåp innan för väggarna, man kan gå på toaletten i fred, nästan. Alla vet ju vad man gjort där eftersom väggarna i huset avslöjar allt.

Ännu en dag på stranden. Hela gänget samlat på en liten liten yta. Tyskarna flydde när vi kom.

 

Men platsen i havet var desto större.

Eftersom man inte kunde spela boccia

på berget, kunde man ju spela det i vattnet.  Nu är vattnet helt ljuvligt

Och det finns mycket att se på från land.

 

Kockarna är i full

färd att fixa något

ätbart.

 

Tja, underar jag om det verkligen är ätbart?

 

Efter middagen

fanns det plats på

tennisbanorna, alla

som ville fick vara

med.
Och som om inte tennis vore nog, man kunde ju kolla Frankrikes match på storbild också.